Dyslexi är en läs- och skrivsvårighet som påverkar förmågan att uppfatta och bearbeta ljud i språket. Det kan göra det svårt för elever med dyslexi att lära sig läsa och skriva, och kan även påverka förmågan att uttala ord och stava.

Fonologiska metoder är en typ av inlärningsmetod som fokuserar på att utveckla elevens fonologiska förmåga, det vill säga förmågan att förstå och använda ljud i språket. De kan vara till hjälp för elever med dyslexi att förbättra sina läs- och skrivfärdigheter på flera sätt:

1. För det första kan dessa metoder hjälpa elever att bryta ner ord i sina ljud. Detta kan vara till hjälp för elever som har svårt att känna igen ord och stava dem korrekt.
2. För det andra kan de hjälpa elever att känna igen mönster i språket. Detta kan vara till hjälp för elever som har svårt att uppfatta skillnader mellan ljud och ord.
3. För det tredje kan de hjälpa elever att förbättra sin förmåga att uttala ord. Detta kan vara till hjälp för elever som har svårt att uttala ord korrekt.

Det finns många olika fonologiska metoder som kan användas. Några exempel är:

• Ljudmedvetenhet: Elever tränas att känna igen enskilda ljud (fonemer) i språket och att koppla dessa ljud till bokstäver.
• Ordbildning: Elever lär sig att bryta ner ord i mindre delar (syllaber och fonemer) och att bygga ord från dessa komponenter. Detta kan hjälpa elever att stava ord korrekt.
• Fonologisk medvetenhetsträning: Övningar som inkluderar rim, alliteration (början av ord som låter likadana) och segmentering av ljud i ord används för att stärka den fonologiska medvetenheten.
• Ordavkodning: Elever tränas att avkoda eller läsa ord genom att använda fonologiska strategier snarare än att förlita sig på minnesbaserad visuell igenkänning.
• Ljudspel: Spel och aktiviteter som involverar ljud och bokstäver används för att göra lärandet roligt och engagerande.
• Alfabetisering: Att lära elever om bokstavsljud och hur de kan användas för att bilda ord.

Metoderna kan användas individuellt eller i kombination med andra metoder för att hjälpa elever med dyslexi att förbättra sina läs- och skrivfärdigheter.

Dessa metoder är evidensbaserade och har visat sig vara effektiva för att hjälpa elever med dyslexi att förbättra sina läs- och skrivfärdigheter. Det är också värt att nämna att tidig upptäckt och intervention är viktiga för att hjälpa elever med dyslexi att utveckla sina färdigheter och undvika svårigheter i skolan och senare i livet. Fonologiska metoder kan vara en värdefull del av en omfattande strategi för att stödja elever med dyslexi.

Aktiviteter och spel i SUMABs Utbildningshjälpmedel databas är speciellt utformade för att hjälpa dig att hjälpa elever med språkliga och psykiska problem. De är organiserade per åldersgrupp och inlärningsområde för att göra det så enkelt och så snabbt som möjligt för dig att hitta de aktiviteter du behöver. Hitta mer information här.

Dyslexi anses vara långt vanligare hos elever med ADHD än hos befolkningen i övrigt. Forskarna menar också att det är fler pojkar än flickor som har dyslexi så 7 procent av pojkar mot 3 procent av flickor bedöms ha dyslexi.

Referenser:
Spencer m.fl.: Incorporating RTI in a hybrid model of reading disability
Wagner: Why is it so difficult to diagnose dyslexia and how can we do it better?

Torleiv Höien skriver i Logoshandboken att stavfel kan kategoriseras i fem kategorier.

1. Fonologiskt ljudenliga stavfel där eleven skriver fonologiskt ljudenligt som han/hon uttalar ordet men stavningen stämmer inte med konventionen hur det ska stavas. ”Skola” skrivs ”sgola” och ”städa” som ”sdäda”. Då säger Höien att ”stavningen utgår från en sofistikerad fonologis analys, men att eleven inte tillägnat sig ortografiska kunskaper om ordets korrekta stavning”. Konsekvensen av detta blir att man inte behöver börja träna förväxling av g-k eller d-t.
   
2. Fonologiskt icke-ljudenliga stavfel
3. Morfologiska stavfel. Särskrivning ingår i den här kategorin
4. Dubbelteckning av konsonant
5. Andra stavfel. Den här kategorin känns som en slasktratt där Höien fört in diverse småfel. Bl.a. nämner han förväxling n-r, ”han” skrivs som ”har”. Här tror jag, att man utgått från handskrift där högra stapeln på r inte förlängts till n. Jag kan inte se det som en visuell förväxling. Det ges exempel på fler visuella förväxlingar som u-n, t-f och b-d. Även till detta är jag mycket kritisk.

I Logos finns 25 ord som skrivs av 246 elever. Det ger tusentals möjligheter till reversaler. Jag hittar inga. Om t.ex Astrid Lindgren skrivs som Astrid Lindgern tror jag att detta inte ska betecknas som en reversal utan som att eleven säger och tror sig höra Lindgern. Ett auditivt fel. Jag utesluter emellertid inte att det kan förekomma andra fel i fri skrivning än vad det gör på ett diktamensprov.
 
Det förefaller som att forskarna inom läs- och skrivområdet varit så upptagna av läsproblematiken att man försummat att forska på stavfel. Kanske finns det då inga studier på nordiska språk som är yngre än 60 år? I så fall är det vanskligt att påstå att eleverna gör samma fel idag som de gjorde på 1950-60- talet. För då påstår man samtidigt att den typen av fel är så typiska och motståndskraftiga mot träning att de inte påverkats av moderna lärares kunskaper.

Att förlita sig på anglosaxiska studier av stavfel känns lite vanskligt eftersom de har en helt annan ljudstruktur i sitt språk. Det är heller inte möjligt att värdera de slutsatser som den tidiga forskningen gjort eftersom källmaterialet inte längre är tillgängligt.

Bengt Holmgren

Högskoleverket vill att man använder deras mall. Provet ska omfatta:

Ordavkodning med råpoäng, standardpoäng, korrekthet och tid.
Fonologisk förmåga
Läshastighet
Läsförståelse
Ordförståelse
Hörförståelse
Stavning

Utlåtandet bör baseras på mer än ett testmaterial, men man kan se, att alla aspekter som krävs finns i Logos!

Finns diagnosen dyslexi? Medicinsk diagnos enligt ICD-10 benämner svårigheterna som Specifika lässvårigheter och Specifika stavningssvårigheter. Medicinsk diagnos kan ställas av medicinskt utbildad och legitimerad personal som logopeder, psykologer och läkare. Men om inte läkare har instrument för att utreda läs- och skrivsvårigheter så återstår kanske enbart logopeder och psykologer som har instrumenten. Det finns inget som hindrar pedagoger att utreda och ställa diagnos, dock inte i medicinsk betydelse. Det behövs ingen medicinsk diagnos för skolans pedagogiska arbete.

Känner du någon som kanske vill veta mer om Utbildningshjälpmedel databasen från SUMAB?

- Har du en ny kollega?

- Har du pratat om en viss typ av svårigheter med någon och undrar om en kurs eller verktyg kunde hjälpa dem?

Skriv in deras e-post adress så skickar vi information om kurser och verktyg.

Om de bokar en kurs eller ett-års abonnemang till ett av våra verktyg, får ni båda en gåva av oss.

För att hitta elever med läs- och skrivsvårigheter har Stockholms stad beslutat genomföra ögonrörelsemätningar på 17000 elever i grundskolans årskurser 1-3 till en kostnad av drygt 3 miljoner kr. Grundskolechefen i Stockholm, Adelinde Schmidhuber säger att man vinner tid.
 
De ögonrörelsemätningar som avses bygger på de ögonrörelsemätningar som gjordes i Kronobergsstudien 1989. Då genomfördes både ögonrörelsemätningar och ett enkelt test för screening av lässvårighet, Ordkedjor. Det som forskarna bakom ögonrörelsemätningarna gjort, är att anpassa de gamla ögonrörelsemätningarna till facit dvs, Ordkedjetestet. Ibland uppger forskarna att deras ögonrörelsemätningar bygger på 30 års forskning medan de i verkligheten bygger på studier gjorda för 30 år sedan. Kronobergsstudien avsåg elever med en IQ på ca 80 vars läsning var två år försenad.
 
Mätning av elevernas ögonrörelser tar 2 minuter/elev att göra medan Ordkedjetestet tar 2 minuter för en hel klass att genomföra och kostar 125 kr för en hel klass. Det är således en ren bluff, eller okunskap, att påstå att man vinner tid med mätning av ögonrörelser. Kostnaden för en hel klass på 25 elever med Ordkedjetestet är alltså 125 kr medan ögonrörelsemätningarna kostar 3000 kronor mer. Ögonrörelsemätningar innebär ingen tidsvinst och kostar 25 gånger mer än läsprovet som är facit.
 
I en tidigare studie fann professor Karin Taube att 23 procent av 14-åringarna i Stockholm hade läs- och skrivsvårigheter. Det torde bli ungefär 18.000 grundskoleelever varav 4000 har dyslexi. För att identifiera dessa krävs främst insatser från skolans pedagoger. Läsning är avkodning x förståelse. Mätning av ögonrörelser har inget med läsning att göra. De är som namnet antyder mätning - av ögonrörelser medan läsprov prövar avkodning.
 
Det är inte lätt att förstå varför Stockholms skolförvaltning väljer att lägga ut över 3 miljoner kronor på mätning av ögonrörelser när ett läsprov skulle kostat 70.000 kronor. Kan det handla om ekonomiskt lättsinne eller att man blivit bländad av tekniken samtidigt som man inte förstått vad läsning är? Varför går man över ån efter vatten i Stockholm?

Bengt Holmgren
Leg.psykolog

Kom förbi vår utställning, ta chansen och vinn en ITPA-3-kurs, LOGOS-kurs eller tolkningskurs! Lämna din mailadress till oss. Vinnaren dras efter kongressens slut och gratuleras via mail. Vi ses imorgon!