En svårighet med att diagnostisera dyslexi är valet av definition. Ofta har dyslexi definierats utifrån en modell där man förklarat dyslexi med endast en av följande faktorer. – läsfärdighetsnivå, fonologisk svaghet, diskrepans mellan intelligens och läsning eller mellan ålder och läsförmåga. Dyslexi utmärks framför allt av stora svårigheter att läsa snabbt och korrekt. Orsakerna är främst fonologisk förmåga, ärftlig disposition och risker som kan hänföras till miljön. Konsekvenserna är fonologisk avkodning, ortografisk läsning och diskrepans mellan hör- och läsförståelse. Det finns samsyn forskare emellan att dyslexi framför allt orsakas av brister i fonologisk bearbetning. Därför är det en viktig prediktor till förmågan att läsa ord. |
Sannolikheten för att ha dyslexi är 5 procent.
Om en elev presterar under 20:e percentilen på avkodningsprov redan i årskurs 1 ökar sannolikheten för dyslexi från 5 till 15 procent.
Om en elev har syskon eller föräldrar med dyslexi femfaldigas sannolikheten för dyslexi från 5 till 25 procent.
Om en elev har ADHD/ADD fyrfaldigas sannolikheten för dyslexi från 5 till 19 procent.
Om en pojke har diagnosen ADHD ökar sannolikheten för att han har dyslexi till 24 procent. Har han även en ärftlig disposition ökar sannolikheten till hela 76 procent. Tillkommer dessutom svårigheter med läsningen bedöms sannolikheten för att han ska ha dyslexi vara 92 procent.
Spencer m.fl.: Incorporating RTI in a hybrid model of reading disability
Wagner: Why is it so difficult to diagnose dyslexia and how can we do it better?