I våren TTELA uppges att 40 procent av eleverna på lågstadiet, 10 elever i varje klass,  känner sig otrygga i skolan. Jag kan jämföra med Säffle skolförvaltnings studier 2003-2007 där vi under fem år belyste skolelevernas psykiska hälsa. 97 procent svarade då aldrig eller ibland på frågan om de kände sig oroliga när de var i skolan. Att ibland känna sig otrygg måste nog betraktas som normalt. Om 40 procent idag känner sig otrygga i skolan har det skett en oroväckande försämring av skolelevernas trygghet de senaste 10 åren.
 
Påståendet Andra mobbar mig besvarades i säfflestudierna med aldrig av 97,5 procent. TTELA redovisar att 5 procent av eleverna är mobbade. En fördubbling på 10 år.
 
Mobbning, kränkning eller förtal via SMS, chatt eller liknande hade i medier redan 2007 beskrivits som ett stort problem. Vi ställde då frågan till närmare 600 elever i årskurserna 7, 9 och Gy 2. 96 procent svarade aldrig eller någon enstaka gång. TTELA redovisar att var tredje elev idag utsätts för kränkningar via nätet.

Jag frågar mig om de i TTELA redovisade höga frekvenstalen är behäftade med mätfel eller indikerar de att umgängesklimatet mellan ungdomarna markant försämrats de senaste 10 åren? Har skolungdomars empatiska förmåga kraftigt minskat sedan 2007? Är det så illa ställt bland dagens skolelever som TTELA redovisar?
 
Det är kanske hög tid för skolorna i området att själva se till att undersöka den psykiska hälsan hos sina skolelever, framförallt när kostnaderna enbart för mobbningen i Vänersborg beräknas till 2,3 miljoner i år och i Trollhättan till 3,4 miljoner. Om dessa summor behöver avsättas för mobbningsbekämpning varje år i 30 år måste man fråga sig, eller stiftelsen Friends, hur effektiva åtgärderna då är.

Har skolförvaltningarna avsatta pengar till det arbetet eller ifrågasätter man de i TTELA redovisade siffrorna? Och hur arbetar man med flickorna som aldrig tycker om sin kropp?

Skolverkets matematiklyft 2012-2016 kostade mer än en halv miljard, 650 miljoner av statliga medel.

Tidigare studier med Magnes matematikdiagnoser har inte visat att olika läroplaner haft någon inverkan på elevernas matematikkunskaper. Har Lgr 11 och matematiklyftet haft detta? Är dagens grundskoleelever duktigare i matematik än 1977 eller 2002 års elever?

Detta avser vi belysa när vi analyserat resultatet från de mer än 3000 grundskoleelever från åk 1 - 9 som deltagit i vår studie i år. Vad tror du att vi skall få för resultat?

För att hitta elever med läs- och skrivsvårigheter har Stockholms stad beslutat genomföra ögonrörelsemätningar på 17000 elever i grundskolans årskurser 1-3 till en kostnad av drygt 3 miljoner kr. Grundskolechefen i Stockholm, Adelinde Schmidhuber säger att man vinner tid.
 
De ögonrörelsemätningar som avses bygger på de ögonrörelsemätningar som gjordes i Kronobergsstudien 1989. Då genomfördes både ögonrörelsemätningar och ett enkelt test för screening av lässvårighet, Ordkedjor. Det som forskarna bakom ögonrörelsemätningarna gjort, är att anpassa de gamla ögonrörelsemätningarna till facit dvs, Ordkedjetestet. Ibland uppger forskarna att deras ögonrörelsemätningar bygger på 30 års forskning medan de i verkligheten bygger på studier gjorda för 30 år sedan. Kronobergsstudien avsåg elever med en IQ på ca 80 vars läsning var två år försenad.
 
Mätning av elevernas ögonrörelser tar 2 minuter/elev att göra medan Ordkedjetestet tar 2 minuter för en hel klass att genomföra och kostar 125 kr för en hel klass. Det är således en ren bluff, eller okunskap, att påstå att man vinner tid med mätning av ögonrörelser. Kostnaden för en hel klass på 25 elever med Ordkedjetestet är alltså 125 kr medan ögonrörelsemätningarna kostar 3000 kronor mer. Ögonrörelsemätningar innebär ingen tidsvinst och kostar 25 gånger mer än läsprovet som är facit.
 
I en tidigare studie fann professor Karin Taube att 23 procent av 14-åringarna i Stockholm hade läs- och skrivsvårigheter. Det torde bli ungefär 18.000 grundskoleelever varav 4000 har dyslexi. För att identifiera dessa krävs främst insatser från skolans pedagoger. Läsning är avkodning x förståelse. Mätning av ögonrörelser har inget med läsning att göra. De är som namnet antyder mätning - av ögonrörelser medan läsprov prövar avkodning.
 
Det är inte lätt att förstå varför Stockholms skolförvaltning väljer att lägga ut över 3 miljoner kronor på mätning av ögonrörelser när ett läsprov skulle kostat 70.000 kronor. Kan det handla om ekonomiskt lättsinne eller att man blivit bländad av tekniken samtidigt som man inte förstått vad läsning är? Varför går man över ån efter vatten i Stockholm?

Bengt Holmgren
Leg.psykolog