De ögonrörelsemätningar som avses bygger på de ögonrörelsemätningar som gjordes i Kronobergsstudien 1989. Då genomfördes både ögonrörelsemätningar och ett enkelt test för screening av lässvårighet, Ordkedjor. Det som forskarna bakom ögonrörelsemätningarna gjort, är att anpassa de gamla ögonrörelsemätningarna till facit dvs, Ordkedjetestet. Ibland uppger forskarna att deras ögonrörelsemätningar bygger på 30 års forskning medan de i verkligheten bygger på studier gjorda för 30 år sedan. Kronobergsstudien avsåg elever med en IQ på ca 80 vars läsning var två år försenad.
Mätning av elevernas ögonrörelser tar 2 minuter/elev att göra medan Ordkedjetestet tar 2 minuter för en hel klass att genomföra och kostar 125 kr för en hel klass. Det är således en ren bluff, eller okunskap, att påstå att man vinner tid med mätning av ögonrörelser. Kostnaden för en hel klass på 25 elever med Ordkedjetestet är alltså 125 kr medan ögonrörelsemätningarna kostar 3000 kronor mer. Ögonrörelsemätningar innebär ingen tidsvinst och kostar 25 gånger mer än läsprovet som är facit.
I en tidigare studie fann professor Karin Taube att 23 procent av 14-åringarna i Stockholm hade läs- och skrivsvårigheter. Det torde bli ungefär 18.000 grundskoleelever varav 4000 har dyslexi. För att identifiera dessa krävs främst insatser från skolans pedagoger. Läsning är avkodning x förståelse. Mätning av ögonrörelser har inget med läsning att göra. De är som namnet antyder mätning - av ögonrörelser medan läsprov prövar avkodning.
Det är inte lätt att förstå varför Stockholms skolförvaltning väljer att lägga ut över 3 miljoner kronor på mätning av ögonrörelser när ett läsprov skulle kostat 70.000 kronor. Kan det handla om ekonomiskt lättsinne eller att man blivit bländad av tekniken samtidigt som man inte förstått vad läsning är? Varför går man över ån efter vatten i Stockholm?
Bengt Holmgren
Leg.psykolog