Om ett barn visar tecken på eftersläpning och motvilja mot läsning är det hög tid att agera. Det menar leg. logoped Elisabeth Miske, kursledare för kurserna ITPA-3 och Logos. Men vad är det första man ska göra?
– Det första och viktigaste är att märka om barnet har problem. Vet man att en elev var sen med att prata eller att det finns andra i familjen med svårigheter, sätt in stöd tidigt. Och framför allt, lyssna på föräldrars oro. Det kan man göra väldigt tidigt, säger Elisabeth Miske.
Elisabeth Miske har arbetat som logoped sedan 1979. I början av 80-talet kom hon i kontakt med leg. psykolog Bengt Holmgren på Sumab och har sedan dess hjälpt logopeder, specialpedagoger och -lärare från hela Sverige att göra skolan lättare och roligare för både för elever och lärare.
– Från min infallsvinkel handlar det om att elever måste få möjlighet att träna i tidiga ålder. Och så snart barnet behöver hjälp i form av kompensation, så ska barnet få det. Det kan handla om att ge skrivhjälp eller möjlighet att lyssna på inlästa texter istället för att eleven själv ska traggla med läsningen.
Vilka utmaningar har de här barnen?
– Barn med läs- och skrivsvårigheter jobbar ofta väldigt sakta och de blir trötta av att hela tiden försöka behöva komma ikapp de andra eleverna. De presterar inte så bra som de borde och det finns en stor risk att de tappar motivationen.
Vilka är lärarnas största utmaningar?
– Alla är olika, vissa lärare är fantastiska och lyckas jobba differentierat, men jag tycker kanske inte att vi har kommit så långt som vi borde. Det finns så många barn som inte blir godkända i grundskolan. Lärarna behöver se och uppmärksamma varje barn för den han eller hon är. Det är en utmaning. En annan utmaning är att få alla runt barnet att dra åt samma håll, speciallärare, skola och föräldrar. Det är den allra största utmaningen.
– Det första och viktigaste är att märka om barnet har problem. Vet man att en elev var sen med att prata eller att det finns andra i familjen med svårigheter, sätt in stöd tidigt. Och framför allt, lyssna på föräldrars oro. Det kan man göra väldigt tidigt, säger Elisabeth Miske.
Elisabeth Miske har arbetat som logoped sedan 1979. I början av 80-talet kom hon i kontakt med leg. psykolog Bengt Holmgren på Sumab och har sedan dess hjälpt logopeder, specialpedagoger och -lärare från hela Sverige att göra skolan lättare och roligare för både för elever och lärare.
– Från min infallsvinkel handlar det om att elever måste få möjlighet att träna i tidiga ålder. Och så snart barnet behöver hjälp i form av kompensation, så ska barnet få det. Det kan handla om att ge skrivhjälp eller möjlighet att lyssna på inlästa texter istället för att eleven själv ska traggla med läsningen.
Vilka utmaningar har de här barnen?
– Barn med läs- och skrivsvårigheter jobbar ofta väldigt sakta och de blir trötta av att hela tiden försöka behöva komma ikapp de andra eleverna. De presterar inte så bra som de borde och det finns en stor risk att de tappar motivationen.
Vilka är lärarnas största utmaningar?
– Alla är olika, vissa lärare är fantastiska och lyckas jobba differentierat, men jag tycker kanske inte att vi har kommit så långt som vi borde. Det finns så många barn som inte blir godkända i grundskolan. Lärarna behöver se och uppmärksamma varje barn för den han eller hon är. Det är en utmaning. En annan utmaning är att få alla runt barnet att dra åt samma håll, speciallärare, skola och föräldrar. Det är den allra största utmaningen.
RSS Feed