Elevernas prestationer sjunker i de flesta årskurser jämfört med 1977. Det stora undantaget är eleverna i årskurs 1.
Magnes matematikdiagnoser är 11 till antalet och genomgående snedfördelade. Tanken bakom detta är, att även elever med måttliga eller små kunskaper ska kunna lösa ett inte alltför ringa antal uppgifter. Ett syfte med 2018 års digitala version, förutom att normera diagnoserna, var att studera om grundskoleelevernas matematikkunskaper förbättrats på 41 år. Aldrig tidigare har grundskoleelevers matematikprestationer över 41 års tid och fyra läroplaner kunnat jämföras och analyseras. Denna studie torde i sin omfattning och uppläggning vida överträffa alla andra studier som gjorts för att belysa frågan om matematikkunskapernas egenskaper och kvalitet i grundskolan.
Den första studien, som gjordes 1977, följdes upp 1986, 2002 och nu i en digital version 2018. Över 3000 elever och närmare 90 lärare från skilda delar av vårt land har deltagit i 2018 års studie.
Huvudresultaten av de tidigare undersökningarna är, att det är ganska små olikheter i de matematiska färdigheterna mellan 1977 och 1986. 72 procent av uppgifterna 2018 löses på samma nivå som 1977. 23 procent löses sämre medan 5 procent löses bättre. När över 70 procent av uppgifterna löses på samma nivå idag som 1977, finns det inget entydigt stöd för påståendet att matematikkunskaperna generellt försämrats på 41 år. Det finns ingen anledning att misstänka att kunskapsstandarden har sjunkit för grundskoleeleverna som helhet. De stora förlorarna tycks vara de lägst presterande eleverna. Det förefaller vara den grupp som sänker resultatet mest för hela populationen. Vid bedömning av förändringar måste vi även ta ställning till vilken inverkan den ökade andelen elever med svenska som minoritetsspråk och skolgång i andra kulturer har på resultatet 2018 jämfört med de tidigare studierna. En rimlig tanke är att det haft en sänkande påverkan på resultatet för de lägst presterande eleverna och därmed även på totalresultatet.
Det är framför allt inom kategorin taluppfattning, naturliga tal och procentuppgifter som eleverna 2018 räknar sämre än 1977. Av räknesätten är det främst division som bereder högstadieeleverna problem.
Vid en jämförelse mellan de två senaste mätningarna 2002 och 2018 så har 26 procent av uppgifterna lösts sämre 2018 medan 14 procent lösts bättre. Även här har resultatet sjunkit hos dagens elever.
Flera diagnoser återkommer i mer än en årskurs. Diagnos 8 är speciellt intressant eftersom den följer elevernas färdighetsutveckling i sex årskurser från fyran t.o.m. nian. Den innehåller uppgifter som svarar mot de mest elementära basfärdigheterna i taluppfattning, geometri, mätning och de fyra räknesätten. Om en elev missar halva antalet uträkningar så har den eleven knappast en praktiskt användbar färdighet. Missarna är då alltför många för att kunna accepteras. Nästan var tredje elev i årskurs 4 misslyckas med att skriva tjugofemtusen med siffror men även var elfte elev i årskurs 9 misslyckas med detta. Nästan var femte elev, 18 procent, i årskurs 9 presterar på låg medelnivå för årskurs 4 på diagnos 8. Där kan man nästan tala om fem förlorade matematikår!
För första gången finns det nu alltså normer för matematikkunskaper för grundskolans alla årskurser vilket torde vara attraktivt för grundskolans lärare som därmed har matematiska kunskapsmått att förhålla sig till. Diagnoserna kan ges åt en hel klass åt gången, är självrättande och varje uppgift ger förslag på varför eleven svarat fel enligt Magne-Thörns unika kognitiva taxonomi.
Några resultat
Det är sjunkande genomsnitt från årskurs till årskurs för alla fyra undersökta åren.
Spridningen ökar från årskurs 1 till årskurs 9.
Det är eleverna med de allra lägsta resultaten som speciellt drabbas av denna systematiska nedgång.
De fyra läroplaner som funnits verkar inte ha haft någon inverkan på grundskoleelevernas matematikkunskaper.
Regeringen satsade via Skolverket 650 miljoner på att matematiklyftet skulle förbättra matematikkunskaperna, men enligt vår studie har det inte visat sig i ökade matematiska färdigheter mätt med Magnes matematikdiagnoser.
Skolans misslyckande med de lågpresterande eleverna blir social dynamit med betydande samhällskonsekvenser. Eleverna blir obehöriga att söka gymnasieskola och dess yrkesutbildningar och löper därför risk för utanförskap med utslagning från arbetsmarknad och kanske hänvisade till långvarigt bidragsberoende.
En fråga man ställer sig efter den här studien är varför produktionen av matematikkunskaper varit så dålig att prestationerna inte ökat under de 41 år som gått. Har skolforskningen varit så inriktad på elever med lässvårigheter att matematikforskningen blivit bortglömd? En docent talar t.o.m. om att lärarutbildningen nu ligger på högskolornas lågprishylla – billiga priser och låg kvalitet. Andelen docent- och professorskompetenta lärare inom lärarutbildningen är mycket låg. Och kanske är det utbildningen av lärare inom matematikområdet som fått minst utrymme?
Specialundervisningen i matematik, riktad till de lägst presterande, måste ges större utrymme för att generellt förbättra grundskoleelevernas matematikkunskaper. Tidigt insatta, intensiva och systematiska insatser krävs. Vad säger du?
Comments