MAGNES Matematikdiagnos från SUMAB
Vill du effektivt och ändamålsenligt undervisa elever med mattesvårigheter eller undersöka kunskapsnivån i din skola? Då är Magnes Matematikdiagnoser något för dig.
Olof Magne skapade testet för att lätt:
-
visa kunskapsnivå och
-
diagnostisera svårigheter inom matematik bland svensk elever.
Testet har använts i mer än femtio år. Nu har vi på SUMAB digitaliserat det för dagens elever.
Var sjunde elev, ca 15 procent av eleverna i grundskolan, upplever matematik som ett problemområde i skolan, man känner sig dum i matte. De känner inte att de lyckas. Lärarna misslyckas med att ge dem de färdigheter som behövs och eleverna kan inte ta emot den undervisning de behöver för att lyckas förbättra sina matematikkunskaper. Det blir som att fylla en vattenflaska från för stor höjd eller med för grov stråle. Det mesta rinner vid sidan om och endast några droppar hamnar i flaskan.
Även det allra enklaste i matematik är mycket komplext. Att förkovra sina matematikkunskaper kräver mer än att enbart öva. Mer av samma hjälper inte alltid. Matematiksvårigheter kan ibland hänga ihop med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, men även med tidiga misslyckanden, brister i ordförråd m.m. Förklaringar som lägger stor vikt vid den enskilda individen, där lärarens kunskaper om matematikpedagogik spelar stor roll, men ett socialt samspel också får äga rum. Tidig och allsidig diagnos gör det möjligt att sätta in nödvändiga åtgärder. Metodiklektorn Malmer (2002) hävdar att många elever får matematiksvårigheter pga att matematikundervisningen läggs på alltför hög abstraktionsnivå och att eleverna inte får tillräcklig tid på sig för att tillägna sig grundläggande matematiska begrepp. För många elever är matematiken alldeles för abstrakt. För att göra den begriplig måste lärarna åskådliggöra och visualisera de matematiska begreppen. Därför måste stor energi läggas på att tydliggöra matematikens begrepp, ord och symboler.
Vi kan inte ta för givet, att alla elever förstår de ord vi använder för att förklara vad man ska göra i matematiken. Matematik är inte bara siffror. I stället för att som pedagog säga 7-3 ”blir” så är det mer korrekt att säga ”är lika med”.
Det finns omfattande forskning om matematiksvårigheter men tyvärr handlar den övervägande delen om räknefärdigheter med naturliga tal, de fyra räknesätten, och där övning är den prioriterade inlärningsmetoden.
Professor Olof Magne har utarbetat Magnes Matematikdiagnoser som innehåller uppgifter av varierande slag. De är inte tidsbegränsade och ska heller inte besvaras med flerval. Diagnoserna finns för hela grundskolan dvs. från årskurs 1 t.o.m. årskurs 9.
Hur testet kan användas:
Det finns två användningsområden för Magnes Matematikdiagnoser:
Speciallärare/specialpedagoger: för att diagnostisera mattesvårigheter
Klasslärare/mattelärare: för att kartlägga kunskapsnivån i klassen
Standardiseringsprocessen:
Magnes Matematikdiagnoser blev standardiserat för svenska skolbarn våren 2018. Under våren 2018 och läsåret 2017-2018 normerade vi diagnoserna. Det var viktigt för oss att kunna få normer och standardisera Magnes Matematikdiagnoser och vi är tacksamma till dem som deltog.
Normer finns både i systemet (du hittar den när du kollar på individuell testresultat) och i handboken.
Om Olof Magne:
Olof Magne var professor vid lärarhögskolan i Malmö. Han blev folkskollärare i Lund 1939 och tjänstgjorde dels på Gotland, dels i Göteborg som folkskollärare 1939—1952. Sistnämnda år disputerade han vid Göteborgs högskola i pedagogik och psykologi med en avhandling om inlärning. Därefter tjänstgjorde han vid högskolan (sedermera universitetet) i Göteborg till 1961 och var under ett decennium länsskolinspektör i Blekinge.
Internationellt har Magne gjort sig ett namn för sin forskning om matematiksvårigheter och hans metoder har tagits upp i flera länder. Han var också verksam inom European Association for Special Education (EASE) och har varit dess ordförande. Matematikpsykologi och matematikmetodik har utgjort huvudtema för Magne.
Han var kritisk mot den 'nya matematiken' som lanserades på 1950- och 1960-talen på grund av dess utpräglade formalism. Hans förutsägelse att den skulle bli en 'flopp' har också besannats. I stället förordar han en matematikundervisning som utgör en funktion av ämnesstoff och elevförutsättningar, dvs undervisningen måste bygga både på elevens förmåga och attityder och på ett ämnesstoff som motsvarar väsentliga framtidskrav.