Torleiv Höien skriver i Logoshandboken att stavfel kan kategoriseras i fem kategorier.
Fonologiskt ljudenliga stavfel där eleven skriver fonologiskt ljudenligt som han/hon uttalar ordet men stavningen stämmer inte med konventionen hur det ska stavas. ”Skola” skrivs ”sgola” och ”städa” som ”sdäda”. Då säger Höien att ”stavningen utgår från en sofistikerad fonologis analys, men att eleven inte tillägnat sig ortografiska kunskaper om ordets korrekta stavning”. Konsekvensen av detta blir att man inte behöver börja träna förväxling av g-k eller d-t.
Fonologiskt icke-ljudenliga stavfel
Morfologiska stavfel. Särskrivning ingår i den här kategorin
Dubbelteckning av konsonant
Andra stavfel. Den här kategorin känns som en slasktratt där Höien fört in diverse småfel. Bl.a. nämner han förväxling n-r, ”han” skrivs som ”har”. Här tror jag, att man utgått från handskrift där högra stapeln på r inte förlängts till n. Jag kan inte se det som en visuell förväxling. Det ges exempel på fler visuella förväxlingar som u-n, t-f och b-d. Även till detta är jag mycket kritisk.
Jag har gått igenom stavningsprovet i Logos som gjordes under vårterminen i årskurs 3.
Bokstäverna u och n skrivs 17 gånger av 246 elever vilket ger 4182 möjligheter till förväxling. Jag hittar ingen förväxling.
Bokstäverna t och f skrivs 3936 gånger. Jag hittar ingen förväxling.
Bokstäverna b och d skrivs 2952 gånger och där hittar jag 17 förväxlingar. De är oftast auditiva. Beroende skrivs som deroende. De flesta av dessa 17 förväxlingar görs av elever med de sämsta stavningsresultaten. Reversaler anges ofta som vanliga fel.
I Logos finns 25 ord som skrivs av 246 elever. Det ger tusentals möjligheter till reversaler. Jag hittar inga. Om t.ex Astrid Lindgren skrivs som Astrid Lindgern tror jag att detta inte ska betecknas som en reversal utan som att eleven säger och tror sig höra Lindgern. Ett auditivt fel. Jag utesluter emellertid inte att det kan förekomma andra fel i fri skrivning än vad det gör på ett diktamensprov.
Det förefaller som att forskarna inom läs- och skrivområdet varit så upptagna av läsproblematiken att man försummat att forska på stavfel. Kanske finns det då inga studier på nordiska språk som är yngre än 60 år? I så fall är det vanskligt att påstå att eleverna gör samma fel idag som de gjorde på 1950-60- talet. För då påstår man samtidigt att den typen av fel är så typiska och motståndskraftiga mot träning att de inte påverkats av moderna lärares kunskaper.
Att förlita sig på anglosaxiska studier av stavfel känns lite vanskligt eftersom de har en helt annan ljudstruktur i sitt språk. Det är heller inte möjligt att värdera de slutsatser som den tidiga forskningen gjort eftersom källmaterialet inte längre är tillgängligt.
Comentários